Ni som vill veta...
Ja det var länge sedan jag skrev här. Jag vet det. Men har valt att inte göra det eftersom jag inte har orkat. Många av er har frågat hur jag mår, och vad ska jag svara på det? När man skriver lyser allt igenom, man kan inte komma undan från att andra som läser ser igenom och läser mellan raderna. Och det är ju det som jag försökt att inte visa.
Ja, hur jag mår? Vill ni ha den snälla versionen eller den verkliga versionen? Hur mycket ska jag utlämna om varför? Nej det kan jag ju inte och förklara hur man mår kan inte bli opersonligt. Och då måste man för att kunna vara ärlig dra in andra i förklaringen och det vore inte rätt.
Nåväl så mycket kan jag säga att jag äntligen sover igen. Men med hjälp. Sömnpiller. Man är helt väck på morgonen och idag somnade jag om och vaknade av telefonen vid 13 tiden. Andra piller håller igång mig på dagen. Äntligen kan jag ta tag i tillvaron och se mig omkring utan att känna att det som är kring försöker inkräkta på min sfär. Jag kan tom känna empati och orkar lyssna på andras problem. Det är fortfarande jobbigt men det är ju inte bara jag som mår dåligt.
Jag önskar så att mitt gamla jag ska visa sig igen, men efter den här stjärnsmällen undrar jag om jag nånsin kommer att kunna lite på någon.
Mina barn då? Ja jag älskar dom över allt annat på denna jorden! De som gör mitt liv värt att leva. Tyvärr kan jag inte, får inte, och ingen möjlighet längre att vara den mamma som jag så mycket önskar att jag var.
Ni mina älsklingar har växt upp och kan, ska, klara er själva. Ibland försöker ni men det går inte så bra. Då vill jag rycka in och hjälpa. Men om jag gjorde det varje gång så skulle ni inte kunna klara själva när nästa problem dyker upp. Jag vill att ni ska växa till er i styrka och möjlighet att böja er tillvaro till det som ni vill ha den. Tillvaron omkring er måste böjas efter er själva inte av mig. Därför är jag inte med er så mycket längre. Ibland har ni valt det själva ibland inte men att bygga sitt liv är konstant och inte bara ibland.
Jag själv måste oxå bygga upp ett eget liv. För första gången sedan jag var 20 år är jag själv. Jag behöver tid till att se framåt, lära mig och förstå vad jag vill.
Men så här långt har jag kommit - ett bemanningsföretag och utbildning fram till våren - 09.
På måndag börjar jag med utbildningen. Ska bli spännande. Affärsjuridik, Företagekonomi? Vem kunde tro det?
Ja, hur jag mår? Vill ni ha den snälla versionen eller den verkliga versionen? Hur mycket ska jag utlämna om varför? Nej det kan jag ju inte och förklara hur man mår kan inte bli opersonligt. Och då måste man för att kunna vara ärlig dra in andra i förklaringen och det vore inte rätt.
Nåväl så mycket kan jag säga att jag äntligen sover igen. Men med hjälp. Sömnpiller. Man är helt väck på morgonen och idag somnade jag om och vaknade av telefonen vid 13 tiden. Andra piller håller igång mig på dagen. Äntligen kan jag ta tag i tillvaron och se mig omkring utan att känna att det som är kring försöker inkräkta på min sfär. Jag kan tom känna empati och orkar lyssna på andras problem. Det är fortfarande jobbigt men det är ju inte bara jag som mår dåligt.
Jag önskar så att mitt gamla jag ska visa sig igen, men efter den här stjärnsmällen undrar jag om jag nånsin kommer att kunna lite på någon.
Mina barn då? Ja jag älskar dom över allt annat på denna jorden! De som gör mitt liv värt att leva. Tyvärr kan jag inte, får inte, och ingen möjlighet längre att vara den mamma som jag så mycket önskar att jag var.
Ni mina älsklingar har växt upp och kan, ska, klara er själva. Ibland försöker ni men det går inte så bra. Då vill jag rycka in och hjälpa. Men om jag gjorde det varje gång så skulle ni inte kunna klara själva när nästa problem dyker upp. Jag vill att ni ska växa till er i styrka och möjlighet att böja er tillvaro till det som ni vill ha den. Tillvaron omkring er måste böjas efter er själva inte av mig. Därför är jag inte med er så mycket längre. Ibland har ni valt det själva ibland inte men att bygga sitt liv är konstant och inte bara ibland.
Jag själv måste oxå bygga upp ett eget liv. För första gången sedan jag var 20 år är jag själv. Jag behöver tid till att se framåt, lära mig och förstå vad jag vill.
Men så här långt har jag kommit - ett bemanningsföretag och utbildning fram till våren - 09.
På måndag börjar jag med utbildningen. Ska bli spännande. Affärsjuridik, Företagekonomi? Vem kunde tro det?
